Ja, idag känner jag mig mycket mer klarsynt - bokstavligen. Jag fick mina nya - starkare - linser igår och idag invigde jag dem. Jag ser!

Jag kan se texten på TV:n utan äckligt flimmer, jag kan se alla kvistarna i träden, jag kan se Robins hus på andra sidan sjön, jag kan se. Jag minns första gången jag fick glasögon, det var en gång i åttan/nian. Jag visste inte att man kunde se så skarpt. Jag blev förvånad, aningen ledsen över allt jag måste ha missat då jag haft så dålig syn, men samtidigt glad då jag insåg att världen såg mycket bättre ut än jag trott. Den blev skarp.

Jag kände mig som Mary i Lilla Huset På Prärien, när hon efter att ha varit blind ett tag fick tillbaka sin syn. Hon satt i en hästvagn med sin pappa Charlie (om jag inte minns fel) och sa ungefär

 "Jag ser en fågel! Jag ser himlen! Den är så fin! Titta pappa, allting är så vackert! Kolla, en häst!"

Jag blev aningen tårögd.. Det är ett av de få minnen jag har från den serien, samt min barndom.
Men det känns extremt bra att se så klart :) Jag visste inte att det skulle bli så stor skillnad mellan -1,00 och -1,25 men det var det. :D

I can see it

xLouise - På återseende, höhö