Jag satt på golvet hemma hos Jonas och tittade på medan han visade massa grejer på datorn. Men allt jag ville var att hålla om honom och förklara hur mycket han betyder för mig.
Vi pratade om att gå och bowla, "vi gör det imorgon då."
Han tipsade mig om en bra film och laddade hem den. "Så kan vi se den sen."
Till slut kröp jag upp från golvet till honom så vi var ansikte mot ansikte. Han höll om mig och viskade "du har ingen aning om hur mycket jag har saknat dig".
Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka längre.
"Jag tycker så mycket om dig. Du har ingen aning om hur glad jag är att du lever."
Men jag fick inte fram några ord. Vi höll bara om varandra tills jag vaknade.
Min första tanke var att jag måste ringa Jonas och gråta ut och säga att jag är glad att han finns och att jag älskar honom. Men efter några sekunder kom jag på att det inte går.
Han är ju död.

---