Ett år har gått. 

Jag tänker på dig, Jonas, lika mycket som jag tänker på dig varje dag. Kan inte förstå att det är över ett år sedan jag sist såg dig, levande.
Jag tänker på din familj, dina vänner och mig själv, hur verkligen ingen av oss förtjänade det här och hur jag så gärna skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka. Om det bara fanns något jag kunde göra.

Jag hoppas i alla fall att du är glad för min skull att jag trots allt lyckas vara så pass glad och positiv som jag är. Det betyder inte att jag inte saknar dig.
Från en början var det bara en mask jag tog på mig, en slags roll att spela för att ingen skulle se hur sårbar jag faktiskt är. Egentligen bryr mig inte, men det bara blev så. Nu vet jag faktiskt inte om jag är sann eller om jag fortfarande spelar den rollen. Den kanske har växt fast på mig. Inom mig.

Jag hatar nagellack. There, I've said it. Jag verkligen hatar att ha nagellack på naglarna, dels för att jag inte kan måla på det så bra, dels för att jag alltid kommer åt något innan det torkat vilket leder till en äcklig repa.
Men likt förbannat när jag är på stan dras mina fingrar till nagellackshyllan och innan jag vet ordet av det har jag nypt åt mig ett, hunnit till kassan och betalat.

Igår kom jag på idén om att det vore fint med vita naglar, så jag målade vitt. Det blev rätt okej. Men jag tänkte att man kanske ska ha lite rosalilaglitter också?
Javisst, jag målade på det också och insåg - för sent - att det blev sämre.
Men om jag kanske målar vitt längst ut som fransk manikyr då? Ja, smart. Det blev ännu värre, dels för att linjen blev kantig och ojämn, dels för att jag inte kunde låta bli mobilen, vilket ledde till repor. Oväntat.

Idag kom jag på att jag skulle ta bort allt och måla på bara vitt igen. Jag är dock, som sagt ingen expert på området och målade såklart ojämnt. What to do. Det ser bara äckligt och lite fejk ut. Skit samma. Bitter.

Lika mycket som jag hatar nagellack - gånger två - hatar jag lipsyl, läppglans, läppstift mm. Men likväl har jag starka tvångstankar om att köpa vaselin. Snarast.  
Vart gick det fel?

I natt drömde jag att det var något fel på mitt hjärta så jag skulle få ett nytt.
Så där låg jag, mitt på britsen, topless och en doktor och några sköterskor stod runt om mig. Utan varken bedövning eller nedsövning skar doktorn ett jack i min hud, genom allt kött och fett, rakt in till mitt hjärta, vartefter han med sina egna händer slet ut det, samtidigt som jag med fasa iakttog allt som hände och såg mitt eget hjärta pumpa utanför min kropp.

Huruvida de placerade in ett nytt hjärta eller inte vet jag faktiskt inte. Men jag vaknade med skräck och har mest hela dagen känt något ömt i hela kroppen. Som om någon snuddar vid mitt hjärta, och det är obehagligt.

Vad betyder det?

" Det betyder att DU ska dricka en kaffe på McDonald's!
- Vakna på McDonald's ! "

Lol.... Hatar den reklamen......... >=[

Jag tycker faktiskt att drömtydning är jävligt intressant, men så kommer fucking jävla McDonald's med sin jävla reklam och förstör allt. Those bitches.
Första gången jag någonsin hörde den reklamen på radion började jag genast tänka "Hm.. vad kan det där betyda..? " 
vartefter jag genast påbörjade en liten tolkning och analysering av det de hade drömt..
Och så var allt ett jävla fraud!

Fuck you.

God natt.
Louise