Jag tror jag har kommit på vad jag lider av, en ny slags diagnos;  Mitt-i-veckan-kris.
När det har gått några dagar efter helgen, men samtidigt inte är helg igen imorgon, känner jag mig otroligt rastlös, less och irriterad - lättstött - på allt, utan någon riktig anledning. Det känns som en slags kris, att jag måste göra något. Som om mitt liv snart ska ta slut och jag inte har lyckats göra något meningsfullt alls med det.
Det är dock bättre på helgerna, för då gör jag något. Ingen skola. Vara med kompisar. Det är jag i och för sig på skolan också.. ologiskt.. Tror det är något mentalt. Någon slags rubbning jag har. Det känns verkligen som om de bästa åren av mitt liv redan varit. Jag känner mig gammal. Och grå.
Vet inte alls vad som händer i helgen, men det är bara så fett nice att få sova ut!

Enough med tråkigheter. Idag höll jag på att dö - bokstavligen - på skolan. Vi hade projektarbete (filmen om Göteborg) och på något sätt började vi speeda upp och ner filmklippen. Det var så sjukt jävla kul att jag knappt fick någon luft att andas mellan skratten.  Det går inte att förklara.. Jag lät som en dryg manlig alkis som förklarade att vi befann oss i Sundsvall och helt plötsligt hör man vad som låter som en slags stor läskig fågel - Maria, som skrattade. Helt galet.
Vi tog det om och om igen. Vi kunde verkligen inte sluta skratta. Tårarna bara rann.. =')
Guess you had to be there..

x Louise