Yo.
Idag sov jag till fyra. Det var fan på tiden att jag fick sova ut. Fast egentligen sov jag inte så mycket, jag kom hem ca 20 i fem inatt. Fikade lite grann och läste tidningen. Jag var nästan inge trött alls.

Efter klassens dag igår åkte dom flesta ut till Simon på Frösön och festade. Fett nice. Men min sista buss gick hem vid elva eller nått sånt, och jag tyckte det var lite tidigt att bege sig hemåt. Så jag stannade och runt tre började jag min vandring hem. Det tog ungefär en och en halv timme. Fett härligt med en kvällspromenad. Min mp3 hade dött på dagen så jag fick nästan damp för det, men jag hade musik på mobilen så jag gick och nördade på hög volym så alla som var ute kunde höra tonerna av min underbara musik. Men den enda jag träffade var H, Funäsdalenkillen som hatade alla som bodde i stan. Och alla brats. Men han var moderat. Viktigt att poängtera. Och han var svag för rödhåriga tjejer. OK.

Han gick och skjutsade en Willy's-vagn som han snott på vägen hem för att skjutsa någon i, men polisen hade stoppat honom och tvingat honom gå tillbaka med den, för att slippa bli anmäld för stöld. Så han gjorde det, med dom bakom sig. Poliserna hade verkligen inget bättre för sig klockan fyra på natten än att krypköra bakom en halvfull kille i några kilometer. Jag hörde för övrigt på nyheterna att en tjej blivit våldtagen i Badhusparken inatt. På den vägen man brukar gå när man går från Frösön till stan. Tur för mig som har så dåligt lokalsinne och missade vägen till gångbron, så att jag hamnade på bilbron och tog en omväg förbi Badhusparken och därav slapp bli våldtagen. Fett bra. Jag kan ha haft änglavakt.

Det var som sagt trevligt med en långpromenad, men så tyst och ensamt. Jag gick och tänkte på Jonas och önskade att han hade kommit och hämtat mig. Vi kunde ju ha sovit tillsammans. Vad mysigt det hade varit. Jag önskar att allting kunde bli som förut, så jag kunde ringa honom när som helst och säga hur mycket han betyder för mig. Men helst av allt vill jag bara vara med honom, göra precis vad som helst, det spelar ingen roll. Jag hatar mig själv för dom gångerna jag inte orkade vara med honom, alla gånger jag var taskig och framförallt för att jag gjorde slut. Jag trodde verkligen att det skulle bli bättre med tiden och att vi skulle bli tillsammans igen. Jag visste inte att vi hade så lite tid på oss. Det är så jävla orättvist och jag kan verkligen inte acceptera det. Varför ska jag behöva acceptera något som känns så fel? Jag blir så jävla arg, men samtidigt ledsen och fattar inte hur han kunde göra så här mot oss, och varför han inte fick en andra chans att rätta till allt.
Och jag fattar inte hur jag kan bete mig som att allt är okej. Det är som om han aldrig funnits, jag nämner inte ens hans namn någonsin när jag pratar. Även fast jag kopplar allt till något vi har gjort tillsammans, något han har sagt eller tyckt eller vad som helst så kan jag inte ens nämna hans namn. Jag har dödat varenda litet minne av honom. Det är mitt fel att han inte längre finns. Jag kan verkligen inte prata. Falsetten tar över mig, och inte på ett bra, glatt och exalterat sätt utan på ett dåligt, som tar över min talförmåga genom att sätta en stor klump i halsen. Men det känns inte som att det kanske spelar så stor roll. Han kommer ändå inte tillbaka.

Nu ska jag sluta vara dyster. Jag funderar på att sitta uppe hela natten. Jag är verkligen inte trött, men om jag går och lägger mig måste jag kliva upp igen runt sju, vilket kommer bli jobbigt då jag inte kommer kunna somna på en gång i natt. Men jag måste orka vara pigg hela dagen imorgon så jag kan spela basket med Madde i Lungvik, aight. So.... WHAAAT TO DOOO?!

Imorgon ska jag även till tandläkaren, kl 09.30. Fick höra av mamma idag att den snygga tandläkaren jag var till i måndags och som jag skulle träffa imorgon är på någon kurs och kommer inte kunna närvara imorgon. :( jag blev lite ledsen i ögat, men orkar fan inte byta tid - då måste jag ju vara med på idrotten. Jag prioriterar nog hellre att slippa delta på den än att behöva vänta in ett nytt tandläkarbesök bara för att tandläkaren råkade vara lite snygg. Det är ju inte så att jag kan kommunicera med honom under undersökningen. Det blir mest bara ord som "aaarrgggh" och "rrraaaaahhhhhhh" och dessa
kan misstolkas. Tjena snygging, kommer du hit ofta? ;)
Så jag ska träffa en gammal gubbe vid namn Bengt istället. Grett. Grett som fan, jag är inte bitter.

Nu ska jag gå och duscha. Jag har varit och solat och sedan legat på en jordig grusväg och tagit kort på min lilla kisse katt :) Sassa-sötnos, javisst.

xLouise

God kväll, kära vänner.

Jag har tagit mitt förnuft till fånga och gjort vad ca 99% av den svenska befolkningen redan gjort; skaffat en blogg.
I denna blogg skall jag från och med nu skriva ner allt fängslande och tänkvärt som händer i mitt omtalade liv. Och det är mycket; skola.. jobb.. sova.. ja, ni hör ju, MASSOR.

Jag har under alldeles för lång tid undanhållit för er allt vad jag sysslar med om dagarna - förlåt, det skall bli bättring nu. Det har varit svårt att hitta utrymme i mitt späckade schema, men efter myckna klagomål ska jag nu organisera så att jag har minst en tid i veckan att ägna åt er och denna blogg.

Mina varmaste hälsningar

Louise ♥

Tell me why the hell I hear music
Every time she calls I hear music
Is it just the way she loves to confuse me
Just when I moved on
Believed that she was gone
She's back again...
She's back again, yeah